happiness

Vintern är tillbaka och börjar nu mer och mer påminna om förra året. Så mycket snö att man knappt kom utanför dörren, och så blir det nog snart eftersom det inte slutat snöa nu på i alla fall två dagar. Det är mysigt ändå, när man är inomhus då, och sitter med en varm kopp oboy och doppar pepparkakor. Dock inte lika mysigt när man är ute och fryser ihjäl och halkar varannat steg man tar. Däremot älskar jag att vara ute när det är mörkt för då blir det en helt annan känsla. Det blir ju aldrig mörkt då, eftersom snön lyser upp på något sätt. Jag minns förra jullovet, det hade snöat hela dagen och klockan var innan 23 och jag sitter och pratar med min bästa vän på msn. Vi hade fått ett träningsprogram över lovet, vilket vi inte direkt brydde oss om att göra, och skämtade om att vi skulle ut och springa nu på kvällen. Sen går det ett tag och jag får ett sms: Ta på dig springkläder, jag är utanför dig snart. Så jag gjorde som Linn sa och mamma undrade vad fan jag skulle göra ute nu i ovädret. Gatorna var inte plogade, bara utav bilarnas spår, så snön nådde i alla fall upp till vaderna. Men vi sprang och halkade oss fram, i en hel timma! Jag vet inte varför men av någon anledning så var jag lycklig då, kände mig fri på något konstigt sätt. Jag hade så jävla kul, och det hade jag inte haft om inte Linn vart så idiotisk och sprungit till mig den kvällen (och det är en bit mellan våra hus, 4 km skulle jag tro).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0