när en dörr stängs öppnas en annan

Idag är det en vecka och två dagar kvar tills jag flyttar härifrån. Vart fan tog tiden vägen? För ett år sedan hade jag förmodligen bara gått och räknat ner dagarna, velat snabbspola tiden. Men nu så känner jag inte så mycket. Jag kan liksom inte förstå att jag ska härifrån. Det känns som jag ska åka hem över en helg, som jag brukar göra, och sedan komma tillbaka igen. Därför kan jag inte riktigt vara ledsen för att lämna. För jag gör inte riktigt det, inte helt. Det slog mig en kväll när jag var på väg hem från någonstans, att jag trivs skrämmande bra här. Vilka fina människor man kan träffa om man bara vill, om man bara lyfter blicken lite. Nej, jag är oerhört glad att jag flyttade hit såhär i efterhand. Och jag är ännu gladare att jag inte gav upp, att jag stannade kvar trots allt.

Men det ska bli skönt att komma hem till kära gamla Skövde igen ändå. Det ska bli mysigt med en lugn jul med familjen och det ska bli skönt att vara lite ledig. Tror jag? Och det ska bli ännu skönare med några månaders semester i sol och värme i Asien. Den 13 januari ska ryggsäcken vara packad och jag, Ida och Ella står på Arlanda och vinkar hejdå. Hur fan ska detta gå?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0